Pappa Pettson

Min pappa har myggfönstren uppe året runt, skruvstäd som nötknäckare på vardagsrumsbordet och en stor radioantenn hängande i sovrumstaket, så i sammanhanget låter det inte inte så konstigt med ett samtal om att fylla kanalen på bakgården med julmust. Kall skummande och aldrig sinande.

En riktig kalkonmiddag

Dagen är slut och jag har överlevt även denna kalkonmiddag utan att sprängas (även om allt tyder på att jag aldrig kommer bli hungrig igen). Det verkade ju från början som att det skulle bli 18 personer på middagen men efter några influensaåterbud gick slutsumman ner till "bara" elva personer och en fågelhund, och alla fick plats runt bordet utan att behöva slåss om platserna. Kalkonen däremot var lite mindre samarbetsvillig då den verkade lida av beslutsångest. Först ville den bli klar en timme för tidigt så vi tog ut den ur ugnen men sedan när vi satte in den igen ville den inte bli klar alls. Magarna kurrade i kapp och vi blev hungrigare och hungrigare och gästerna började snegla hungrigt på varandras saftigare kroppsdelar men det löste sig på fredlig väg när fågeln tillslut anlände och alla blev mätta och glada som fyllda kalkoner fast tvärt om. Kvällen slutade med den sedan länge utlovade hambolektionen från annapanna. Jag tog på mig mina imaginära knätoffsar och skuttade runt till (den både levande och riktiga) fiolmusiken. Tradidadidadda.

Jul i Metropolen

Sitter hemma hos far i något som mer och mer verkar vara skogen. För ett par dagar sedan skuttade det förbi en älg utanför fönstret. Nu är det bara en tidsfråga innan isbjörnarna simmar i land och börjar rota i soptunnorna.

Igår tittade jag på Nu är det jul igen 2 och tyckte att den var helt okej. Det är så det ska vara på julen. Hjärnan tar semester och soffsittarändan och magen får ta över.

Imorgon blir det kalkonmiddag för 18 personer och tre hundar. Kalkonen är reserverad för gästerna utan päls men hundar i björnstorlek tar ju ju lite plats när de vill vara med. Förra året hade jag en trött, lätt dreglande Leonberger på mina fötter. Hittills har vi bara hittat 17 stolar så jag befarar att vi får leka hela havet stormar. Om man är lite lömsk kan man säkert lura bort någon från sin stol genom att säga att man hörde någon ropa från köket eller att han/hon behöver fylla på risskålen och sedan ockuperar man den lediga stolen.

Den ekonomiska krisen slår överallt

Min kropp är mitt slott

Slottet Kanina är ett slott i Vlora, byggt på 200-talet f.Kr. Slottet renoverades av Justinianus på 500-talet.*

Jaha. Då hade man blivit kunglig/drottlig också! I Albanien.





* Info och bild är ärligt snodda på Wikipedia

Snart

Min julkaktus vet inte att det är en veckan kvar tills den ska blomma.

Det är bäst att akta sig..

Lägg märke till kedjan runt halsen.

Dagens lapp

En liten dikt i juletid

Så här på andra advent kan det ju passa med en liten juldikt som jag hittade i en av min mammas gamla skrivböcker.

Glad jul

Lampa på bron vid sjukhuset. Observera att det är inte jag som har målat dit ögonen.

Jultider

Satt och pratade med en kompis, som är muslim, om högtider. Han tycker om högtider. Han googlade fram att det är Eid på måndag.

- Var det inte Eid nyss? Efter ramadan?
- Eid betyder bara högtid. Så båda högtiderna heter Eid.
- Så ni muslimer har bara två högtider?
- Just vi firar inte så mycket så vi har bara två men vissa firar ju fler, som Muhammeds födelsedag till exempel. Som Jesus födelsedag ungefär.
(En tanke om hur absurt det skulle se ut om vi offrade julklappar till Baby-Jesus ära dyker upp i mitt huvud.)
- Aha. Ja vi kristna firar ju inte Jesus födelsedag...eller jo!

"Detta utspelade sig på den tiden då julen fortfarande firades till minnet av Jesus Kristus födelse." Som de så träffande säger i Karl Bertil Jonssons julafton.

knut der kleine eisbär

Jag läste i DN idag att isbjörnen Knut kanske ska få flytta till en zoo i Sverige. Det var ju ett tag sedan han föddes på djurparken i Berlin så man kan ju aldrig veta hur han ser ut nu. Jag har med avancerad datorteknologi tagit fram en bild på hur han, baserat på kost och levnadsvanor, skulle kunna se ut idag.

Spip

KompiS påstår att jag är som Spip, ekorren i Spirou. Jag är inte säker på att det är en komplimang men den är ju ganska söt och vi har ju liknande svansar.