torsdag 24 februari 2011

Nu är den sura smeten stekt

Det blev faktiskt någon slags pannkakor av den suspekta smeten i bunken. Vår injera (som pannkaksbröden heter) blev inte så tvättsvampslika som de ska vara, så vi vinner inte stora husmorspriset, men de smakade helt okej tillsammans med en vår chyrro-röra. Chyrro (som jag inte vet hur man ska stava) är ett mjöl gjort på kikärtor och kryddor som är superbra snabbmat när man är lat. Koka vatten, häll i chyrro, klart. Vill man göra den mer matig kan man lägga i lite potatis, purjo eller vad man nu gillar, i det kokande vattnet. Hur bra som helst och säkert inte onyttigt heller.

Jag kan även tillägga att det där med att äta med händerna inte alls är så lätt som man kan tro och det är väldigt svårt att få undervisning i ämnet eftersom det är nåt man ska behärska utan undervisning. Den första injeran rullade jag ihop som en pannkaka men det var fel och jag blev skrattad åt. Jag tror faktiskt aldrig jag har ätit med händerna. Jag, som målade fingerfärg med pensel, ätstrejkade förmodligen ända tills man satte bestick framför mig. Min äta-med-händerna-lärare säger att om man gör det bra så blir man inte kladdig, men jag tror att vi har olika syn på hur kladdigt som är kladdigt.

tisdag 22 februari 2011

Ett slags surbröd

Jag har fått en inneboende. Vi (eller jag är egentligen inte så involverad) håller på med ett brödexperiment. Jag är kanske lite frikostig med ordet experiment men det här tycker jag verkligen är ett experiment för varken jag eller min inneboende vet hur det kommer att sluta. Det är en bunke med en mjölsörja som ska förvandlas till ett eritreanskt tvättsvampliknande bröd. Vi ska använda brödet för att ta upp mat med (istället för bestick), en mat som vi kommer byta ut alla ingredienser i eftersom jag är allergisk mot alla originalingredienser. Experimentet startades i fredags. Ibland matar han smetdegen med mer mjöl. Ibland lyfter jag på bakduken och ser skeptisk ut. Han säger att det ska vara svårt för att man ska kunna tävla med det om att bli bästa husmodern. Han har bara gjort det en gång förut och då misslyckades han så han är nog inte fulländad husmor än. Det ska lukta friskt, inte fränt. Hur vet man var gränsen mellan friskt och fränt går? Det luktar ju inte Vicks direkt men vi/han har inte gett upp hoppet än.

söndag 20 februari 2011

Nattlig resa

Jag tog nattbussen hem från stan igår. Fick åka med reggaebusschauffören. Musiken var kanske lite väl hög igår eftersom jag satt precis under en högtalare men vad gör väl det när han släcker ner till mysbelysning i bussen (visste ni ens att det går att förvandla det otäcka lysrörsskenet till grönt ljus?) och blinkar med de små lamporna ovanför våra huvuden  och kör ett extra varv med ledbussen i rondellen samtidigt som en full kille står och predikar kärlekens budskap.

lördag 12 februari 2011

Mysiga grannarna

Igår kväll hörde jag hur det damp det ner ett brev i brevinkastet. Nå för att posten kommer ganska sent men vid 20-tiden brukar den inte komma. När jag tittade på dörrmattan såg jag ett öppnat brev. Tänkte att det kanske hade kommit till en granne som hade råkat öppna det innan han/hon förstod att det var mitt. Det har ju hänt förut. I höstas kom jag hem efter krogen och öppnade ett brev där det stod att jag inte hade betalat min träningskortsavgift. Det stämde förvisso eftersom jag inte hade något träningskort då, men det visade sig vara till en slarvig granne. Jag skrev en liten ursäkt på kuvertet för att jag hade öppnat det och la det i rätt brevlåda. Nu tillbaka till igår. Efter bara ett par minuter ringde det på dörren. Det var grannen som lite generat bad att få tillbaka sitt brev. Det var den lilla dottern i 75-centimetersåldern som hade postat deras brev i min brevlåda. Jag börjar misstänka att det är hon är ansvarig för den lilla kon som trillade ner på hallmattan i somras också.

fredag 11 februari 2011

Folk och filurer

Först ringer telefonen. I luren hör jag en telefonförsäljare.
- Hej det är xxxx och jag ringer från IOGT-NTO i Piteå. Ja det kanske hörs.
- Hmm jo..
- Har du varit i Piteå nyligen?
- Nä..åkte förbi för ett tag sedan.
- Har du aldrig varit i Piteå?!
- Jo..men inte så nyligen.
- Jaha, vad har ni för väder i Umeå då?
Jag hade varit inne hela dagen och inte tittat på termometern
- Halvkallt?
- Jasså. Ja här är vädret bla bla bla bla.

Så här fortsatte han en lång stund. Han pratade ju ganska långsamt på sin breda dialekt också så det tog ju sin tid. Jag gillar ju inte telefonförsäljare (har lite dåliga erfarenheter av dem) men jag blev ändå lite nyfiken på om han alls skulle komma fram till sitt ärende så jag lät honom prata. När han frågade om jag kände till deras lotteri sa jag att att jag inte var intresserad. Han försökte fråga om jag inte i alla fall hade tid att lyssna lite men det tyckte jag inte att jag hade, men han var ju trots allt ganska trevlig så jag önskade honom en bra dag innan jag sa hejdå. Jag kan inte låta bli att undra om han lyckades komma tillräckligt långt i något samtal för att sälja nåt, men han blir säkert uppskattad av många ensamma tanter som sitter hemma och väntar på någon att prata med. Han gör nog en god gärning på sitt sätt.

Senare på dagen gick jag på stickkaffé. Där är det ju i regel bara medelålders kvinnor och ibland en liten son som följer med men just den dagen kom en kille i 20-årsåldern med stor virkad kappa, virkad halsduk, virkad mössa, virkade vantar. När han lutade sig fram såg jag att det stack upp virkade underbyxor också. Uppfriskande! Han kunde mycket om garnkvaliteter och virknålsstorlekar. Jag nickade och log och blev på lite bättre humör.

Det finns spännande människor. Jag borde gå ut och träffa dem oftare.