En resa in i det okända

Jag vet att jag har skrivit om mitt avlopp förut men det är lika traumatiskt varje gång jag rensar det. Den här gången gick jag ett steg längre. Jag nöjde mig inte med att peta på dörrvakten i den lilla koppen under handfatet utan tog på mig stövlarna och gjorde en resa, endast beväpnad med ett grillspett, in till de slemmiga monstrens kvarter djupt inne i de vindlande rören, in i själva hjärtat av handfatsmonstrets bo. Det var några dagar sedan men jag drömmer fortfarande mardrömmar. Jag lyckades lura ut både det och hans släkting som bodde i duschavloppet, ner i skurhinken och fort innan de hann förstå vad som hänt ner i toaletten och spola. Jag var rädd att deras storlek skulle orsaka stopp i toan så monstren likt ett par svarta mambor skulle komma tillbaka och kasta sig över mig, men det gick bra. Slurp och de var borta....för den här gången.....

Gissa vad jag hittade i tvättmaskinen idag..

En liten liten skinande ren buss!

Det sa bara La Clique

Om ni någon gång får chansen att se La Clique så tycker jag att ni ska ta den! Helt underbart.

Om ni tänker att man byter ut den lite sura tokspacklade kvinnan i biljettluckan mot en man i kritsträcksrandig kostym, hatt och långa mustascher, som hälsar en välkommen. Om man byter ut de uttråkade elefanterna mot en blöt snygging som hänger i en lian med en badanka. Om man byter ut den trötta blåsorkestern som spelar poplåtar mot cirkusmusiken som är i sagorna. Om man byter ut den kladdiga sockervadden mot en kall öl. Om man byter ut treåringen med de glittrande ögonen mot en vuxen med samma ansiktsuttryck, ja då har man La Clique. Som cirkus fast roligt på riktigt.