En riktig kalkonmiddag

Dagen är slut och jag har överlevt även denna kalkonmiddag utan att sprängas (även om allt tyder på att jag aldrig kommer bli hungrig igen). Det verkade ju från början som att det skulle bli 18 personer på middagen men efter några influensaåterbud gick slutsumman ner till "bara" elva personer och en fågelhund, och alla fick plats runt bordet utan att behöva slåss om platserna. Kalkonen däremot var lite mindre samarbetsvillig då den verkade lida av beslutsångest. Först ville den bli klar en timme för tidigt så vi tog ut den ur ugnen men sedan när vi satte in den igen ville den inte bli klar alls. Magarna kurrade i kapp och vi blev hungrigare och hungrigare och gästerna började snegla hungrigt på varandras saftigare kroppsdelar men det löste sig på fredlig väg när fågeln tillslut anlände och alla blev mätta och glada som fyllda kalkoner fast tvärt om. Kvällen slutade med den sedan länge utlovade hambolektionen från annapanna. Jag tog på mig mina imaginära knätoffsar och skuttade runt till (den både levande och riktiga) fiolmusiken. Tradidadidadda.