Det känns bra att det löste sig till slut för familjen Glass-Gubbe. Nu är det bara att vänta på att de får små piggelinbarn.(För er som inte har följt glassgubbens äventyr kan läsa om dem här och här)
Det känns bra att det löste sig till slut för familjen Glass-Gubbe. Nu är det bara att vänta på att de får små piggelinbarn.
3 kommentarer:
Jag minns en vårkväll ca 1987, när jag och några salongsberusade vänner (jag var väl också salongsberusad antar jag, inte bara vännerna) befriade en glassgubbe (måste ha varit en farfar eller nåt, det är så länge sedan) från sin livegna tillvaro i kommersens onda järngrepp. Han fick bo på en balkong på Ålidhem och hade framgent ett mycket lyckligt liv.
Det tog några veckor innan jag insåg varför de skulle gifta sig just nu!
Lena: När jag jobbade på kiosk tog vi in våra glassgubbar på nätterna och låste dörren så de inte skulle fly. Nu har jag lite dåligt samvete för att jag var en möjliggörare för detta slaveri.
Hannan: De träffades ju för ett år sedan. Man hade ju förväntat sig att det skulle ta längre tid men de kanske redan väntar en liten piggelin...
Skicka en kommentar