Igår var jag och två vänner ute och åkte räkbåt. Ja, inte den sorten där man får en räkbur i huvudet och trillar i det kalla ishavet och håller på att drunkna innan man i sista stund blir räddad för att raskt återgå till det livsfarliga räkfiskarjobbet. Nä, det här var en gemytlig tur efter älven, ätandes räkor med gisch och brieost med kex och vindruvor i solskenet med ett par charmerande damer vid namn Doris och Irene som bordssällskap. De pekade ut hus de bott i, berättade hur det var förr och såg till att vi åt ordentligt.
4 kommentarer:
Heja, Doris och Irene!
Jag skulle gärna adoptera dem om jag fick. Irene pekade på ett jättefint hus som hon hade växt upp i och berättade om hur hon hade lärt sina kattungar att bada. I början var de lite ovilliga men sen började de tycka om det :)
Hoppas att ingen blev mördad under båtturen.
På mina nilturer överlever alla! Hemligheten är att jag aldrig låter författare följa med.
Skicka en kommentar