Pelle plutt plutt plutt...

Jag hade en så misslyckad träning idag. Det var bodybalance. Om man bortser från att jag som vanligt stod och vinglade, det händer alltid så det har jag lärt mig att acceptera, så lyckades jag trampa upp en flik på tån...eller jag vet inte hur det gick till, kanske var det någon slags stigmata eller annan sorts spontanhål i tån men den började i alla fall blöda. Vanligtvis när man klantar till det så ser man en liten röd prick och innan man har hunnit fram till skåpet med bamseplåstren har det slutat blöda. Så var naturligtvis inte fallet idag. Efter en stund såg jag hur det var en levrad blodklump på golvet och och lite fläckar. Jag funderade över flyktväg men eftersom det var mycket folk hade jag hamnat längst fram i mitten så att smyga ut var liksom inget alternativ. Jag blev okoncentrerad och gjorde fel. Allt jag kunde tänka på var hur jag skulle bära mig åt för att inte alla andra skulle se min blodiga tå. När jag efter en stund skymtade tån igen såg jag att jag hade trampat ut blodet så det även var på trampdynan på foten. Jag tog raskt på mig mina svarta sockor som jag hade haft på mig när jag gick dit, men alla som har bodybalancerat vet att det är ganska svårt att göra hundpositioner utan att man halkar iväg om man har sockor på sig. Nåja, pest eller kolera. Foten var inte röd längre i alla fall. Nu var mitt enda problem att se till att inte blev blodspår på mattan. Golvet var mörkt så om någon inte visste om mitt privata blodbad så var risken liten att någon annan skulle märka det men mattan var ljusrosa så jag försökte att ha fötterna utanför mattan. Jag tror att jag klarade det men lyckades vifta omkull vattenflaskan flera gånger så den väsnades och skvätte vatten på golvet. På vägen hem höll jag på att halka omkull på en isfläck. Jag frågar mig själv, är det inte meningen att man ska bli frisk och glad av träning?