Postskräck

Jag blir alltid så rädd när posten hoppar in genom brevinkastet när jag strosar förbi dörren med tekoppen. Imorgon vid den här tiden ska jag sitta under brevinkastet och rycka in posten ur händerna på brevbäraren så fort den snuddar dörren så får han minsann se hur det känns.

Nu är det klippt!

Nu har jag gjort det igen. Eller rättare sagt Bästiskompisen har gjort... lekt Edward Scissorhands med mitt hår. Jag bokstavligen såg hur tussarna flög runt huvudet medan hon klippte och hade den där galna skaparminen. Så nu har jag kort hår igen. Det kortaste jag har haft sedan jag var typ 3 år och såg ut som en liten clown.




Uppdaterat:
Annapannan ville ha en bild. Så nåt i den här stilen ser det ut nu. Igår var det mindre men under natten växte det. Imorgon räknar jag med att det har växt till en stor lingonboll på huvudet.

Minisemester

Jag har varit i en liten timrad stuga i Haparanda de senaste dagarna. Jag har inte riktigt tid och ork att lägga upp massa bilder just nu så här kommer sammanfattningen:



Fast med mer grädde och glasyr.

Inte så mycket svamp

Cyklade ut i skogen för att leta kantareller idag. Jag packade ner ett par yoghurthinkar i väskan som jag skulle lägga mina guldklimpar i. Jag hittade inga kantareller. Det kan hända att de inte har kommit än eller så räcker det inte att leta i tio minuter. Inget tålamod tänker ni nu men till mitt försvar måste jag säga att skogen surrade och åt på mina fotleder och jag var rädd att om jag gick för långt så skulle jag inte hitta tillbaka till min cykel. Så istället cyklade jag iväg till Bildmuseet... som var stängt... så det blev Västerbottensmuseet istället som ligger dörr i dörr med Bildmuseet. Där hittade jag en slöjdutställning och en kompis fast kompisen hade bråttom hem så jag fick traska runt på Gammliaområdet ensam sen. Men där skaffade jag mig nya kompisar.

Getter är inte svårflörtade. Jag gav Emil lite gräs och klappade honom (sträv päls men mjuk nos) och sedan lät han Määä så fort han såg mig.

Det här är Kläpp-Jonk, Rune och Sune. Tre små små Linderödssvin. Jag gav dem också lite gräs men de blev giriga och skrek åt varandra så de fick inget mer gräs.

Ett par av fåren tänkte att gräset är grönare på andra sidan och såg till att rymma. När jag gick tillbaka samma väg kom två av dem och hälsade på mig medan de övriga tre stod tätt ihop i hagen och mhäääade på sina kompisar, vilket betyder nåt i stil med Mhään så där får vi väl inte göra! Riktiga fjäskpellar och angivare.

De små söta fjällkorna Rosa och Rosalinda. Jag tror att de hette nåt i den stilen i alla fall. De var inte lika sällskapliga som geten Emil så de kom inte och hälsade och därmed blev vi inte ordentligt presenterade. De tror säkter att jag heter Lax eller nåt i den stilen.

Det här är tuppen Tords afrofillade pinglor.

Sedan gav jag de två Nordsvenskhästarna en tuva gräs och klappade dem på mulen som man ska. Själv fick jag en vaniljdröm och en kopp kaffe på det lilla kaféet.

På vägen hem plockade jag hallon som ska bli till muffins nu.

Uppdaterat:

Aningen vulkaniska. Skulle ha fyllt dem lite mindre men snart är de klara. Blir nog bra det här. Pytsade i lite blåbär också.

Bollande

Jag var ute och spelade basket med Ale och Ales föredettaflickvänslillebror (vi kan kalla honom lillkillen) idag. Det är inte så kul att spela basket på tre personer så vi spelade lite fotboll istället. Men det är inte så roligt att spela fotboll på bara tre personer så Ale och lillkillen föreslog att vi skulle spela killerball (eller gränsbrännboll som det hette när jag var liten) istället, men det var ju inte så lyckat att spela killerball med bara tre personer, så jag började fundera över vad för roliga lekar man lekte som liten som inte kräver att man är ett helt fotbollslag. Och långt där inne i hjärnans skrymslen hittade jag skokastning. Det går ut på att man sitter på varsin gunga och gungar av hjärtans lust och den som svingar iväg sin sko med foten längst har vunnit. Roligt och enkelt. Prima. Jag vet inte vad som har hänt men det var liksom inte lika roligt som jag kommer ihåg det...förutom när Ale sparkade upp sin sko i den höga tallen så den fastnade där uppe på en gren då. Det var underhållande.