tisdag 26 januari 2010

Metropolen i Norr


2 kommentarer:

annapanna sa...

Broddgräns är bra. När jag i min ungdom jobbade på sjukhus var det en äldre tant som brukade komma för att hälsa på sin ännu äldre kumpan. Och hon tog aldrig av sig broddarna. Ej heller lyfte hon på fötterna. Först hörde man hur hon kom ute vid hissarna: Skreech, skreeech mot stengolvet. Sen plöjde hon upp fåror i korkmattan inne på avdelningen.

Lennart sa...

Det där var nytt för mig. Såna där gränser har jag inte råkat på.