Sticka stack virkade

Igår var jag på stickkafé. Jag som senast stickade på högstadiet med resultatet två lovikavantar, varav den ena blev stor som en konsumkasse, gick dit för att några kompisar skulle gå dit. Ingen av dessa kompisar var där. De som däremot var där var personer som stickade så snabbt att det såg ut som att det låtsades. Så där som barn som ser ut när de leker att de stickar. Klicketiklacketi snurr snurr med stickorna. Jag slog mig ner och tog upp stickningen som jag hade påbörjat kvällen innan som ett experiment på om jag mindes hur man gjode. Den var på strumpstickor, alltså en stickning som ska bli som ett rör, upplagd på fyra stickor och en femte att sticka med. Tog upp mitt misslyckade stickförsök ur påsen. De andra frågade artigt vad det skulle bli och jag svarade. Jag frågade bordsgrannen om hon hade någon aning om varför min stickning såg ut som den gjorde och hon svarade att det lätt blir så, nybörjargrej osv, så jag repade upp den igen. Fick veta att det är lättare om man börjar sticka med bara två stickor. Tog tillvara på hennes tips och började lägga upp maskor på ena stickan (för att jag i ett senare skede skulle föra över dem till de andra tre stickorna). Började sticka. Insåg att jag lagt upp på ett konstigt sätt. Repade upp. La upp maskor igen. Repade upp. La upp nya maksor. Stickade. Frågade vad öglan som dykt upp kunde bero på. Fick hjälp av bordsgrannen. Stickade. Tappade maskor. Låtsades som ingenting. Stickade över dem till de resterande tre stickorna. Tappade ut stickan ur alla maskor. Fångade upp dem igen. Trasslade ihop alla stickor. Folk vid bordet kom med kommentarer om att det såg ut som att jag hade jättemånga stickor. Jag höll med. Alla vid bordet skrattade hysteriskt åt mig för att jag såg så rolig ut när jag försökte få ordning på mina stickor. Jag sa att det var en konstinstallation och skulle vara så. Fick hjälp att trassla ut stickorna. Stickade några varv (med avbrott för tappade maskor) tills jag insåg att jag på något mystiskt vis hade lyckats sticka in tråden i själva stickningen. Då tog jag upp min virkning (en mössa som jag har hållit på med i några veckor) istället. Folk visade artigt intresse igen och frågade om jag virkade med avigsidan utåt..eller nä...eller... Jag svarade att jag vet inte. Jag har inte fått någon undervisning i hur man ska göra. Jag tog upp en virknål och eftersom jag har en virknål och det blir en mössa så antar jag att det är virkning jag håller på med. Grannen såg förvirrad ut så jag fick visa henne hur jag gör. Bordsgrannen sa att det är inte så man brukar göra, att jag nog har uppfunnit ett nytt sätt att virka på men som faktiskt blir snyggare. Den andra bordsgrannen som verkade förstå vad jag hade gjort men höll med sa att det nog blir tätare också. Bra bra, jag är revolutionär inom virkning. Efter ett tag dök en av kompisarna upp. Det stickades, virkades och pratades och jag fick till och med vara med i garnbingo trots jag inte hade med mig nåt garn att lägga i potten. När kaféet stängde följde jag med kompisen hem och åt äppelpaj med vaniljsås.

Stackars barn som litet var...

Ett sött litet barn. Borde hittat ett nytt hem ganska snabbt.

När Fantomen rör sig händer det saker

Jag har börjat i en grupp på arbetsförmedlingen. Vi har satt upp regler för hur vi ska ha det i gruppen som: Kom i tid, respektera andra när de pratar osv. Ganska gulligt när man tänker på det, med tanke på att vi är vuxna människor. Dagens läxa var att vi skulle skriva ner vad vi har pysslat med förut och vad vi har känt oss stolta över. Det visade sig att vi har både en flottare, sjöman och professionell dansbandsmusiker i vår grupp. Tänk vad spännande folk kan vara om man bara tar sig tid att lyssna på dem. Jag hoppas att jag också i framtiden kommer kunna säga, så där i förbifarten, saker som: Ja, det var nog när jag var hottentottkung i Söderhavet eller dressera elefanter, klart jag kan! Det är möjligt att flottningen som höll på in på 80-talet i Umeå älv inte var lika käck som i min fantasi men det är ändå väldigt häftigt vilka erfarenheter folk har. Vissa dagar går Fantomen på gatan som en vanlig man och rätt som det är sitter han på en träff på arbetsförmedlingen med mig.

Jul jul strålande tryffel

Chokladpralin med pistagestössel/Marias Ikeatryfflar*

200 g Fin mörk choklad
100 g Mascarpone
4 msk Florsocker
50 - 100 g Osaltade pistagenötter.
variant: 1 krm torkad smulad chili (Kanske istället för pistagenötterna eller så båda delarna? Själv hade jag en choklad som innehöll chili)

Smält chokladen i vattenbad, låt den svalna innan du blandar ner mascarpone och florsocker. Rör allting till en slät smet. Ställ in tryfflen i kylskåp i ca 2h. (Jag glömde chokladen på diskbänken så den hann bli ganska kall och sedan när jag rörde i smeten blev den tillräckligt hård för att göra bollar av utan någon vistelse i kylskåp). Hacka under tiden pistagenötterna. Du kan få bort pistagedamm genom att sila dem genom en tesil. (Onödigt enligt min mening). Gör pralinbollar och rulla dem i nöthacket. Förvaring i kylskåp om de inte förtäres direkt.
Om du har chili i ska den smältas med chokladen.



*Jag fick recept och ingredienser som byggsats i födelsedagspresent

En elefant glömmer aldrig

Idag var Tres här och drack glögg och gjorde tryfflar (här tycker rättstavningsprogrammet att jag ska skriva tofflar...) med mig. När hon skulle gå pratade vi om när vi ska träffas nästa gång eftersom den tredje glöggaren inte kunde komma idag. Jag föreslog att hon skulle skriva upp datumet i sin almanacka så hon inte dubbelbokar sig.

- Jag behöver inte skriva upp. Jag har en hjärna *tock tock på huvudet med pekfingret*
- Det har jag också och jag litar inte på din hjärna så skriv upp det i alla fall.
- Men jag har bättre minne än du så det går bra.
- Jag har 1.4 Gb minne men jag skriver upp saker i alla fall! (Jag köpte 1 gb minne idag)
- Jaja. Hej då.

Efter en stund kommer ett sms från Tres:
"Min syster är starkare, hon kan slå din syster.."
Svar: "Men min syster är längre än din!"
"Vad hjälper det när hon är nedslagen?!"
Svar: "Oki du vinner. Jag har tryffel på tröjan. Det måste väl räknas till nåt iaf?!"
"Då är du ett tryffelsvin! :D"

Vi är vuxna människor. Jag lovar!

Följ dit skylten visar

Jag förstår att det är gratis, men är det inte lite kallt?

The World Of Stainboy - Chapter 2 The Toxic Boy

Jag såg för övrigt just den hunden som var med i filmen igår i centrala Umeå vid 21-tiden. Den var liten som en råtta och vägrade gå på den uppvärmda gatan där det inte var snö. Snö tänker ni nu avundsjukt (i alla fall ni som inte bor i norr). Jepp, mycket riktigt. Igår kom den fösta snön och det var inte det enda första vi hade igår. För att hälsa snön välkommen ställde jag mig i en backe som var som en spolad rutschkana och slängde för första gången i år upp fötterna i luften och ändan i backen. Det gör ont men det måste göras.

Skutt

Varför är det bara barn som hoppsaskuttar fram? Blir man mindre och mindre glad ju äldre man blir eller är det bara för att vuxna är så tunga att det blir för jobbigt att skutta fram?

Jo jo

Igår när jag var ute och gick träffade jag på en tant som sa -Hej hej! Jag blev lite förvånad för jag känner henne inte och hon såg inte ut som en sån där snäll glad tant som hälsar på främlingar, men jag hälsade såklart tillbaka. Sedan hörde jag resten av meningen. -Du behöver inte hälsa på henne. Då insåg jag att det var den lilla hunden hon pratade med och det var inte Hej hej utan Nej nej hon hade sagt.

Dr Mangele

Idag när jag kom till tvättstugan hittade jag de här lapparna på mangeln

Adressändring

Mhm.. Så nu har jag flyttat. Jag har fortfarande saker i den gamla bloggen och den här ekar tomt. Ho ho ho ho...

Sedär. Jag har redan hunnit tappa bort mitt inlägg och hittat det igen. Och vad var det egentligen för adress hit?

Så nu ska jag prova att publicera för första gången här. Klick