Listig som en räv, kittlig som en fisk

Jag har köpt ett par korta shorts. Jag tror inte att jag har ägt ett par sådana på över tio år. Detta betyder att mina lår bara har exponerats för solljus de få gånger under sommarkvartsåret som jag har gått från handduken ner till vattnet, badat och sedan promenerat tillbaka för att snabbt sätta in dem i ett par byxor igen. De är som blinda mullvadar som lever under jorden hela sina liv. Smalbenen är inte heller bruna men de har i alla fall lite färg (några blåmärken i olika färger som livar upp) men låren måste man ha sotat glas för att titta på. Detta försökte jag råda bot på idag så jag la mig på en filt på gårdenoch läste i solskenet när jag kände hur något kittlade bakom örat. Jag viftade till och klonk trillade det ner en stor röd skalbagge i boken. Jag tror att närmare än så kommer jag nog inte att ha en räv bakom örat.

Varning för ras

Först tänkte jag att jag skulle plocka ner skylten och sätta fast den på Systers ytterdörr men sedan kom jag ihåg att jag är en snäll lillasyster och att jag inte heller stjäl skyltar.

Världen i en brun ram

Idag var jag och hämtade mina nya glasögon. Jag har aldrig haft mörka plastbågar förut. Det känns som att jag är på insidan av en teve och tittar ut.

Uppdaterat fredag 29 maj
Jag har varit och justerat dem lite idag så de ska sitta fast bättre. Det gör de! Kan säkert stå på huvudet, snurra och hoppa samtidigt utan att de trillar av. Jag märkte att när jag tuggar rör sig bågarna så öronen flaxar...eller jag vet inte om de flaxar men det känns som att de gör det. Kan bli ett bra partytrick. Folk bjuder mig på chips för att få se när jag viftar på öronen som dumbo.

Heureka

Jag har nyligen haft en insikt. Jag kom på att jag faktiskt inte ljög i min CV, som jag trodde, när jag skrev att jag tycker om att lära mig nya saker. Det är verkligen kul på riktigt!

Hus till salu

Självbetjäning?
Blandat tegel för 50 kr tack.

MÄ!

Den är tillbaka! Nu har det blivit personligt. Vi står på varsin sida av gardinen. Dammtussarna rullar längs golvet och händerna darrar vid hölsterna.

Tudidudiduuuu oeeee oeeeee oeeeeeee

Hotet från sovrummet

Jag vaknade tidigt i morse av att det var nåt som surrade mot fönstret. Jag var trött och bestämde mig för att det var en fluga men när jag för tionde gången hade väckts av ljudet gick jag upp och tittade genom den lätt genomskinliga gardinen och såg att det var en geting som studsade omkring och brummade. Den hade ju inte tagit sig ut hittills så jag lät den vara kvar där och gick och la mig på soffan. När jag senare steg upp öppnade jag försiktigt fönstret lite för att den skulle kunna flyga ut. Det blev tyvärr en ganska liten glipa eftersom det står blommor på fönsterbrädet innanför gardinen. För en stund sedan gick jag dit och spanade och tyckte inte att det såg ut som att den inte var kvar så jag öppnade gardinerna. Det var TVÅ getingar och de är väldigt kvar! Och nu flyger de fritt i sovrummet. Jag vet inte vad jag ska göra med dem. Jag är rädd. Som jag har ser det har jag två alternativ. Jag kan leva utan sovrummet (jag har stängt dörren mellan mig och mina fiender) eller så flyttar jag till en annan lägenhet.

Uppdatering
Nu är båda odjuren ute. Jag klädde på mig jacka med kapuschongen runt huvudet, vantar och skor så fienden inte skulle kunna sticka mig och beväpnad med en rulle reklam. Jag brukar i vanliga fall inte vilja ta till våld men här handlade det ju om två mot en så jag tyckte att det var befogat. När jag kom in fanns bara den ena kvar (jag har petat i gardiner, sängkläder och annat rat så jag är 87,5% säker på att den inte är kvar). Jag slog på den med vapnet men den var stor som en kråka så den dog inte, men sedan lyckades jag vipsa ut den genom fönstret. Win win. När jag senare satt ute på gården var jag säker på att det var den som kom flygande mot mig för att hämnas att jag slog den men det visade sig vara en humla med styrproblem.

Uppdatering 2
Det visade sig att min tidigare riskbedömning (87,5%) vad gällde att den andra getingen var ute visade sig vara 100% fel. Jag kan förvisso inte klandra dem att de vill vara inne hos mig när jag har en så väldoftande blomma i fönstret (samma blomma som gör det väldigt svårt att öppna fönstret på vid gavel och släppa ut dem eftersom den hänger i en ampel från gardinstången) men det finns ju många fina blommor ute, som inte är i närheten av mig, också. Nu kan jag i alla fall vara säker till 99,8% på att båda getingarna är ute. Jag lämnar 0,2% ifall de hann bygga ett bo fyllt av kompisar i en av mina garderober...

Nörd

För ett par dagar sedan gick mina glasögon sönder. Jag tog av mig dem för att torka av den värsta smutsen på tröjan innan jag började jobba. Plick sa det och bågen gick av och glaset trillade på golvet. När jag frågade chefen för verkstaden om vi hade någon genomskinlig tape sa han:
- Tejp? Vi svetsar väl!
- Host hrmm men glaset då?...
- Ja ja vi har väl någon tape någon stans här.

Så nu har jag varit riktig nörd med tejpade glasögon. För att väga upp nördigheten tog jag på mig ett par jeans som håller på att erodera så det blir tuffa spontansprickor när man till exempel böjer på benen eller kör fingrarna genom dem när man tar på sig dem.

Igår letade en arbetskamrat fram en tub med superlim som jag klistrade ihop glasögonen med. Får se hur länge det håller... Jag tog det säkra före det osäkra idag när jag skulle spela fotboll och basket med mina våldsamma vänner och bytte till mina gamla fula glasögon. Det var nog tur för jag fick ett slag på näsan så jag hörde ett knak. Det hade nog inte de bräckliga glasögonen gillat. För er som undrar så är jag inte mer lik en boxare idag än igår. Började inte ens blöda näsblod.

De sociala gårdsbarnen 2

För några dagar sedan när jag satt ute på gården och läste i solen kom en liten granne (i enmetersåldern) och pekade på min bok.

-Varför tittar du på den där?
- Jag läser..
- Jaha får jag se på bilderna!?
- Tyvärr, det finns inga bilder i den.

Sedan klättrade han upp på bordet framför mig och låg där och ålade och pratade med mig. Det är svårt att ignorera ett barn som sitter på
bordet framför en och tittar på en.

Idag satt jag ute i solen igen. Lilla grannen kommer fram till mig.

- Hej. Vill du hjälpa mig att fånga den där katten?
- Eh. Nä jag tror inte det. Om katten springer ifrån dig så ska du nog inte jaga den.
- Jag vågade klappa katten!
- Mmm men den vill nog inte bli klappad om den springer ifrån dig. Om du vill klappa den så tycker jag att du ska sätta dig ner och vänta på att den kommer till dig istället.

Sedan dök han in i busken. Efter en stunds rotande kom han ut igen.

- Jag tror att jag ska vänta på att den kommer till mig istället. Katter har väldigt vassa klor.

De små liven

Jag är snart 30 och har 37 i skor. När man är liten går man med schwung i stegen men det är ju faktiskt roligt att vara stor också och cykeln är i min storlek nu. (Höj volymen i datorn om ni vill höra signaturmelodin)


Barnen på min gård har blivit så sociala på sistone. En dag när jag kom hem från jobbet var det en liten flicka som ville ha hjälp med cykeln.

- Du ska hålla här på pakethållaren.
- Ok.
- Du måste hålla jättehårt och du får absolut inte släppa förrän jag säger till. Det är jätteviktigt!

Jag blev lite rädd för att göra fel men höll tills hon hade klättrat upp på sadeln och börjat trampa.

- Kan jag släppa nu?
- Ja, nu går det bra.

Det fick mig att tänka på när jag själv skulle lära mig cykla för hundra år sedan. Min syster hade fått en ny grön cykel och lämnat efter sig en orange lite mindre. Själv hade jag en liten röd trehjuling som inte hann med när Storasyster och de stora barnen på gården cyklade omkring. Mamma sa att jag skulle få ärva den orangea cykeln så fort jag var tillräckligt stor för att nå ner till pedalerna. Jag provade den varje dag för att se om jag hade blivit tillräckligt stor över natten. Jag har alltid varit ganska liten men jag tror att jag växte lite extra på ren viljestyrka då och en dag var jag tillräckligt stor. Senare när det var dax att ta bort stödhjulen skulle mamma hålla i pakethållaren under min jungrufärd. Jag cyklade iväg, mamma släppte, jag vände mig om när jag inte längre hörde hennes steg bakom mig och trillade (som man brukar göra när man tittar bakåt och har dålig balans). Jag blev arg för att hon hade släppt och tyckte att det var hennes fel att jag föll. Hon hade någon konstig idé om att det var för att jag vände mig om som jag trillade och att hon inte hann med att springa när jag cyklade. Så här på äldre dar har jag nog skaffat mig en viss förståelse för hennes argument.

Vår

Vår både inne och ute.

Kanina goes global

Om ni tycker att min blog har blivit tråkig på sistone så kan ni roa er med översättningsknappen till höger som jag har lagt till. Enligt den engelska översättningen skrev jag till exempel i det förra inlägget om hur jag har öron av Anna Banana och please L. Det blir en helt ny dimension på mitt skrivande när man översätter. Samma sak kan ni göra om ni har lessnat på de gamla romerska bokstäverna, med ett enkelt klick så har ni vackra arabiska krumelurer att titta på.

Öron till Kaninan

Jag har fått öron av Annapanna och Snälla L. Nästa gång jag går på maskerad/ut ur lägenheten tar jag bunnykostymen.