Folk och filurer

Först ringer telefonen. I luren hör jag en telefonförsäljare.
- Hej det är xxxx och jag ringer från IOGT-NTO i Piteå. Ja det kanske hörs.
- Hmm jo..
- Har du varit i Piteå nyligen?
- Nä..åkte förbi för ett tag sedan.
- Har du aldrig varit i Piteå?!
- Jo..men inte så nyligen.
- Jaha, vad har ni för väder i Umeå då?
Jag hade varit inne hela dagen och inte tittat på termometern
- Halvkallt?
- Jasså. Ja här är vädret bla bla bla bla.

Så här fortsatte han en lång stund. Han pratade ju ganska långsamt på sin breda dialekt också så det tog ju sin tid. Jag gillar ju inte telefonförsäljare (har lite dåliga erfarenheter av dem) men jag blev ändå lite nyfiken på om han alls skulle komma fram till sitt ärende så jag lät honom prata. När han frågade om jag kände till deras lotteri sa jag att att jag inte var intresserad. Han försökte fråga om jag inte i alla fall hade tid att lyssna lite men det tyckte jag inte att jag hade, men han var ju trots allt ganska trevlig så jag önskade honom en bra dag innan jag sa hejdå. Jag kan inte låta bli att undra om han lyckades komma tillräckligt långt i något samtal för att sälja nåt, men han blir säkert uppskattad av många ensamma tanter som sitter hemma och väntar på någon att prata med. Han gör nog en god gärning på sitt sätt.

Senare på dagen gick jag på stickkaffé. Där är det ju i regel bara medelålders kvinnor och ibland en liten son som följer med men just den dagen kom en kille i 20-årsåldern med stor virkad kappa, virkad halsduk, virkad mössa, virkade vantar. När han lutade sig fram såg jag att det stack upp virkade underbyxor också. Uppfriskande! Han kunde mycket om garnkvaliteter och virknålsstorlekar. Jag nickade och log och blev på lite bättre humör.

Det finns spännande människor. Jag borde gå ut och träffa dem oftare.