fredag 28 november 2008

Sticka stack virkade



Igår var jag på stickkafé. Jag som senast stickade på högstadiet med resultatet två lovikavantar, varav den ena blev stor som en konsumkasse, gick dit för att några kompisar skulle gå dit. Ingen av dessa kompisar var där. De som däremot var där var personer som stickade så snabbt att det såg ut som att det låtsades. Så där som barn som ser ut när de leker att de stickar. Klicketiklacketi snurr snurr med stickorna. Jag slog mig ner och tog upp stickningen som jag hade påbörjat kvällen innan som ett experiment på om jag mindes hur man gjode. Den var på strumpstickor, alltså en stickning som ska bli som ett rör, upplagd på fyra stickor och en femte att sticka med. Tog upp mitt misslyckade stickförsök ur påsen. De andra frågade artigt vad det skulle bli och jag svarade. Jag frågade bordsgrannen om hon hade någon aning om varför min stickning såg ut som den gjorde och hon svarade att det lätt blir så, nybörjargrej osv, så jag repade upp den igen. Fick veta att det är lättare om man börjar sticka med bara två stickor. Tog tillvara på hennes tips och började lägga upp maskor på ena stickan (för att jag i ett senare skede skulle föra över dem till de andra tre stickorna). Började sticka. Insåg att jag lagt upp på ett konstigt sätt. Repade upp. La upp maskor igen. Repade upp. La upp nya maksor. Stickade. Frågade vad öglan som dykt upp kunde bero på. Fick hjälp av bordsgrannen. Stickade. Tappade maskor. Låtsades som ingenting. Stickade över dem till de resterande tre stickorna. Tappade ut stickan ur alla maskor. Fångade upp dem igen. Trasslade ihop alla stickor. Folk vid bordet kom med kommentarer om att det såg ut som att jag hade jättemånga stickor. Jag höll med. Alla vid bordet skrattade hysteriskt åt mig för att jag såg så rolig ut när jag försökte få ordning på mina stickor. Jag sa att det var en konstinstallation och skulle vara så. Fick hjälp att trassla ut stickorna. Stickade några varv (med avbrott för tappade maskor) tills jag insåg att jag på något mystiskt vis hade lyckats sticka in tråden i själva stickningen. Då tog jag upp min virkning (en mössa som jag har hållit på med i några veckor) istället. Folk visade artigt intresse igen och frågade om jag virkade med avigsidan utåt..eller nä...eller... Jag svarade att jag vet inte. Jag har inte fått någon undervisning i hur man ska göra. Jag tog upp en virknål och eftersom jag har en virknål och det blir en mössa så antar jag att det är virkning jag håller på med. Grannen såg förvirrad ut så jag fick visa henne hur jag gör. Bordsgrannen sa att det är inte så man brukar göra, att jag nog har uppfunnit ett nytt sätt att virka på men som faktiskt blir snyggare. Den andra bordsgrannen som verkade förstå vad jag hade gjort men höll med sa att det nog blir tätare också. Bra bra, jag är revolutionär inom virkning. Efter ett tag dök en av kompisarna upp. Det stickades, virkades och pratades och jag fick till och med vara med i garnbingo trots jag inte hade med mig nåt garn att lägga i potten. När kaféet stängde följde jag med kompisen hem och åt äppelpaj med vaniljsås.

11 kommentarer:

Martina sa...

Charmigt :)

Anonym sa...

Då jag hade syslöjd skulle vi sticka. Jag tänkte försöka göra en grytlapp eller två. Fast det gick inget vidare. Jag stickade så snett och hårt att det bara blev en mössa man kan ha på ett ägg. En äggvärmare kan man säga.

Nina sa...

Monstruösa Margit: Är det killen i youtubeklippet du tänker på? Han är ja vad ska man säga...charmig :D

Lennart: Det blir väldigt exklusivt att ha en egen liten mössa till varje ägg.

Anonym sa...

Detta ger mig post-syslöjdstraumatisk stress, eller som det heter, PSTS.

Nina sa...

Conny: Slöjden i skolan kanske kunde vara lite stressfylld men inte den i framtiden. Tänk vad trevligt när du sitter där i gungstolen på ålderns höst med en katt i knäet som leker med ett garnnystan. Fridfullt som bara den!

Anonym sa...

haha, vilken snubbe!

Nina sa...

Karro: Ja, eller hur! Ett riktigt original. Välkommen till min blogg också. Trevligt att du tittade förbi och välkommen åter :)

Sara sa...

hahaha... ja, vad säger man. Det går att lära sig allt via internet. :D

Nina sa...

Ja och vad roligt man kan ha under tiden. På internet finns plats för alla..på gott och ont :)

Martina sa...

Det var ju din stickteknik jag menade var charmig.

Nina sa...

Monstruösa Margit: Min stickteknik har blivit aningen bättre sedan jag köpte mindre stickor men de trillar fortfarande ur maskorna ibland..och ibland drar jag ur dem för att jag tar fel på stickorna. Finns det egentligen någon anledning till att man ska ha 4 stickor? Varför kan man inte sticka på 3?