För några dagar sedan när jag satt ute på gården och läste i solen kom en liten granne (i enmetersåldern) och pekade på min bok.-Varför tittar du på den där?
- Jag läser..
- Jaha får jag se på bilderna!?
- Tyvärr, det finns inga bilder i den.
Sedan klättrade han upp på bordet framför mig och låg där och ålade och pratade med mig. Det är svårt att ignorera ett barn som sitter på
bordet framför en och tittar på en.
Idag satt jag ute i solen igen. Lilla grannen kommer fram till mig.
- Hej. Vill du hjälpa mig att fånga den där katten?
- Eh. Nä jag tror inte det. Om katten springer ifrån dig så ska du nog inte jaga den.
- Jag vågade klappa katten!
- Mmm men den vill nog inte bli klappad om den springer ifrån dig. Om du vill klappa den så tycker jag att du ska sätta dig ner och vänta på att den kommer till dig istället.
Sedan dök han in i busken. Efter en stunds rotande kom han ut igen.
- Jag tror att jag ska vänta på att den kommer till mig istället. Katter har väldigt vassa klor.
5 kommentarer:
Mysiga konversationer ni haft. :) Roliga å läsa!
Barn kan vara så kloka, och katter kan ha så rysligt vassa tassar =)
Hej MerKanNina, om du vill så får du gärna maila mig på joakimronnback(snabel-a)hotmail.com
Inget fult på g, jag vill barar ha kontakt med goda människor.
Typ som förra helgen alltså.
Terve
Wv:pershand
Hej!
Ramlade in via Drottning M och vill gärna lämna ett avtryck hos dig. En intressant blogg med många spetsfundigheter.
Jag kommer säkert tillbaka.
Ha det gott!
Hej Vildhunden. Tack för ditt besök. Kul att du ville titta in. Du är varmt välkommen hit så ofta du vill :)
Skicka en kommentar